Svältkatastrofen vi glömde

dsc_00854799942822356146561.jpg

Tillbaka till 1942
Vare sig man läser Mo Yan, Yan Lianke, Yu Hua eller Liu Zhenyun så brukar det alltid sluta likadant, att man efter läsningen slås av en extrem nedslagenhet. Berättelserna är ofta svåra att greppa, kan de verkligen vara baserade på sanna historier frågar man sig? Sen googlar man händelsen och får veta att jovisst, det har faktiskt hänt på riktigt och man skakar lätt på huvudet av häpenhet. Essän “Tillbaka till 1942” av Liu Zhenyun handlar om svältkatastrofen som (framförallt) drabbade provinsen Henan i centrala Kina mellan åren 1942 och 1943. Det är uppskattat att mellan två till tre miljoner människor dog p.g.a. svält eller sjukdom under den här tiden och att ca. fyra miljoner människor var tvungna att fly och lämna sina hem. För att överleva kunde människor gå till extrema längder, som t.ex. sälja sina egna barn, ta till kannibalism, prostituera sig eller äta giftiga växter. Det mest frustrerande med att läsa denna essä är såklart vetskapen om att katastrofen hade kunnat vara betydligt mindre omfattande om regeringen och generalissimus Chiang Kai-shek hade agerat tidigare. Kriget och politiken prioriterades dock, det var oroliga tider och vad gjorde det egentligen om två eller tre miljoner kineser dog i sammanhanget? Det var först när svälten uppmärksammades utrikes som man faktiskt agerade, men dessa aktioner och insatser kantades även de av fruktansvärda brister och när hjälpen kom var det redan för sent för miljontals stackars bönder. Boken innehåller även novellen “Överhuvuden” som handlar om skiftande ledarskap i en liten kinesisk by. Novellen sträcker sig över flera generationer och även här får vi en liten glimt av svältåren i Hennes faktiskt.

Essän vill såklart påminna oss om en katastrof som sedan länge har hamnat i glömska, en katastrof vars offer som upplevde den har hunnit förtränga och ogärna vill bli påminda om. Essän är skriven med en satirisk ton, något jag uppskattade mycket i hans roman “Processen”, men som inte alls känns nödvändigt här. Allvaret förskingras något och ibland känns det repetitivt med de kängor som delas ut. Jag tyckte trots det att “Tillbaka till 1942” är en riktigt bra text och som vanligt blev det några vändor på Wikipedia under läsningens gång för att bekräfta att det jag läst verkligen stämde. Även novellen var en angenäm liten text, men troligtvis inget jag kommer att minnas i framtiden.
Liu Zhenyun – Tillbaka till 1942 – 153 sidor – Bokförlaget Wanzhi

Annonser

Storm i den pelare som bär

Storm i den pelare som bär. Fantastisk titel, fantastiskt omslag och fantastiskt innehåll. Jag måste börja den här texten med att tacka alla de som före mig har läst boken och tipsat om den, annars hade den förmodligen aldrig hamnat på min radar. Så tack!

Andreas Lundbergs debut är en smärtsam, brännande och utelämnande roman som suger in en direkt med sitt målande, poetiska språk. Boken är en dokumentation över Andreas vistelse på en sluten psykiatrisk avdelning, för under de två månader han är inlagd där för han nämligen anteckningar på sin mobiltelefon. Dessa anteckningar låter oss dyka ner i ett depressionens avgrundshål som han hamnat i efter det att hans fru lämnat honom för en annan. Ångesten har alltid funnits där, men skilsmässan är det som slutligen knuffar honom över kanten, ner i denna helvetesgrop, där skillnaden mellan levande och död kan vara något diffus. Familjen håller på att splittras och fruns älskare parasiterar sig i Andreas minnen från äktenskapet, lägger sig ned mellan dem i sängen, vänder upp och ned på tillvaron i det förgångna och fragment från lyckligare stunder infekteras. Vägen tillbaka är lång, elchocksbehandlingar varvas med diverse läkemedel som ska dämpa ångesten samtidigt som han brottas med tankar på självmord. Stunder då ångesten lättar och mörkret skingras är då han tänker på barnen, minnena av när de var tillsammans, när de var lyckliga. Sakta men säkert börjar återhämtningen.

Jag kände att jag behövde läsa den här boken. Dels för att jag själv levt ett liv till stor del befriat från ångest och dels för att jag arbetar med ungdomar vars liv och mående är helt olikt mitt. Att få en inblick i hur det kan vara att drabbas av depression, leva med psykisk ohälsa, har öppnat mina ögon ytterligare vad gäller former, orsaker och behandling av det. Att för en stund få leva i en värld så fullkomligt olik min egen var helt klart upplysande. Det är ett tungt, starkt, naket vittnesmål från innanför psykiatrins väggar som kommer stanna hos mig länge. Läs!

Andreas Lundberg – Storm i den pelare som bär– 162 sidor – Pequod Press

Övermannen

overmannen2

Medan cykelsporten fortfarande var relativt ung och första loppet av Tour de France inte ens hunnit gå av stapeln, skrev den franske dramatikern och författaren Alfred Jarry, en roman om ett tävlingslopp på 10.000 miles mellan en femmanna-tandem och ett lokomotiv. Jarrys fascination och förkärlek till denna maskin, cykeln, är välkänd och den fick honom att spekulera över vilken roll den skulle spela i framtiden. “Övermannen”, publicerad 1902, utspelar sig nämligen i en framtidsvision av 20-talets Frankrike där en ny typ av “evighetsmaskinsföda” möjliggör det omöjliga när det kommer till fysiska prestationer och sexuell uthållighet. André Marcueil, berättelsens antihjälte, är uppfylld av föreställningar kring kroppens kapacitet och virilitet och anser att kärlek endast är en form av fysisk aktivitet. Detta försöker han senare påvisa genom att slå rekord i antal genomförda samlag på en och samma dag, något som får förödande konsekvenser.
“Övermannen”, som kallats den första surrealistiska romanen, är fylld av mörk humor och jag, som sällan drar på smilbanden när jag läser, gjorde just det, flera gånger dessutom. Som t.ex. när en av tävlingscyklisterna i 10.000-miles-loppet plötsligt dör men som, efter en trevande start i sitt nya tillstånd, ändå lyckas nå sin fulla potential i loppet innan det att rigor mortis slagit in. Det är en drömlik, mardrömslik, berättelse och våt dröm på samma gång. Boken innehåller även sci-fi-inslag som tänjer på gränserna mellan det mänskliga och det artificiella. Det är en bok jag anser förtjänar fler läsare, det är nämligen en riktigt fartfylld, rolig, snillrik och, till viss del, även romantisk berättelse med ett riktigt gemytligt språk. Boken finns hos Sphinx bokförlag för en mer än överkomlig summa och jag föreslår att du lägger en beställning redan idag.

Alfred Jarry – Övermannen – Sphinx Bokförlag – 118 sidor (bilden är hämtad från Sphinx hemsida)